Caroline Svensson

Blåsten har avtagit något iallafall utanför mitt fönster. Poetiskt, jag vet.
Idag har jag vaknat upp med nya krämpor, satan jag börjar verkligen bli gammal. Min axel vill inte röra på sig utan att göra fruktansvärt ont.  Pensionärsvarning eller!?

Idag ska det ske, det blir premiär i ridhuset med Soraya. Jag får nog ta ett lugnande piller eller något för att klara av det, men jag ska göra det, jag tänker inte ge upp! Hon är fin, hon kan om hon vill och hon är min. Därför kan jag inte ge upp!