Rajdidaj
Jag har jobbat i stallet i två dagar nu och det känns i kroppen. Mocka skit är bra för själen! Något som dock inte är bra för själen är att gå upp tidigt. Fy för i satan vad trött jag var i morse. Jag kämpade verkligen för att hålla mig vaken den drygt tio minuter långta bilfärden till jobbet. Jag var nära att bli tvungen att stanna bilen och slumra ett par minuter men jag lyckades hålla mig vaken hela vägen. Då är det illa! Jag har nu en gång för alla konstaterat att jag inte är någon morgonmänniska.
Soraya är nu ute på annons och så fin hon har blivit. Hon har skött sig galant nu det sista. I morgon blir det klippning och hoppning för hennes del. För min del blir det att nervöst kolla på och att rida louises häst. Det känns tryggt,det gillar jag!
tack för fina ord i bloggen.. du har helt rätt om G, han är långt ifrån rätt för mig. men ja vågar inte sälja honom, min familj kommer att bryta ihop- dom älskar honom.. ja vet inte om ja vågar låta mig själv älska en häst igen på de sätt ja älskade Cassiopeia..
läste lite vad du skrivit om din häst.. förstår precis hur du känner dig! min första häst va min bästa vän, vi litade helt på varandra och hon var hur snäll å trevlig som helst... vi tränade och tävlade i hoppning å vi vann ganska mycket upp till 1.10. -04 betäckte jag henne då hon va 14 år. sålde henne när hon va 18. ut kommer ett trotsigt stoföl som gör mig riktigt rädd för hästar för första gången.. sålde henne i våras för att jag gett upp.. under dessa 4 år jag haft henne har jag kämpat varje dag. en riktig surkärring i mina ögon som hade tagit överhanden! högg efter en när man bytte täcke, gick man till hagen med henne så stegrade hon sig och sparkade bockut mot mig.. borstade man henne så högg hon efter en och viftade med bakbenen. vid lastning stegrade hon och sprang helt enkelt över en! har vid 2 tillfällen varit hos en kille ronny åman som försökt hjälpa mig och det har ju funkat ett tag men sen är man på ruta 1 igen.. varje gång man va i stallet så blev man arg. man försökte ge kärlek och vara snäll, men vad får man tillbaka? ett bett i armen eller en spark.. bara de där sura minerna och öronen slickade bakåt blir man ju arg över. till slut kände jag att jag tröttnat på hela hästeriet. lämnade henne till en tjej som red till henne 1 månad ungefär och sen såldes hon. nu har hon det jätte bra hos en kille. jag vill ha en häst som man kan lita på och som man får lite kärlek av tillbaka.. nu har jag köpt en 2-åring som är helt underbar å jag kan lita på henne, supertrevlig. jag tycker du gör helt rätt i att sälja din och ta tid på dig att hitta en ny vän.. lycka till! kramar
