"What goes around comes around"
Situationen jag är i nu är inte speciellt rolig. Jag står där med en häst som kostar mig tusentals kronor varje månad som jag inte ens kan rida på. Hon fullkomligt hatar mig och jag kan väl inte direkt påstå att jag är överförtjust i henne heller. Ska jag vara ärlig så vill jag mest bara bli av med henne. Få sålt henne till någon som klarar av henne.
Jag saknar att kunna vara ute i skogen på hästryggen varje dag, jag är ju van vid det. Som det är nu så har jag nästan en klump i magen över att behöva åka ut till stallet. Jag är oerhört tacksam för att Louise vill rida henne åt mig!
Helgen har i övrigt varit okej. Egocentriska människor har besvärat mig en del men jag har sagt ifrån, men om det klickade till i hjärnkontoret det tvivlar jag på. Det är nog oftast så med den typen utav människor att de är så fruktansvärt upptagna utav sig själva att de inte lägger märke till att de sårar andra på kuppen. Man kan ju alltid hoppas att de kommer till insikt någon gång, risken är nog bara att det då är för sent. De får stå där ensamma med "skägget i brevlådan".
"what goes around,comes around you'll see".
Tycker det är en jätte rolig häst så jag rider henne gärna:D:D Och hade jag bara haft pengarna hade jag köpte henne:)
läste lite vad du skrivit om din häst.. förstår precis hur du känner dig! min första häst va min bästa vän, vi litade helt på varandra och hon var hur snäll å trevlig som helst... vi tränade och tävlade i hoppning å vi vann ganska mycket upp till 1.10. -04 betäckte jag henne då hon va 14 år. sålde henne när hon va 18. ut kommer ett trotsigt stoföl som gör mig riktigt rädd för hästar för första gången.. sålde henne i våras för att jag gett upp.. under dessa 4 år jag haft henne har jag kämpat varje dag. en riktig surkärring i mina ögon som hade tagit överhanden! högg efter en när man bytte täcke, gick man till hagen med henne så stegrade hon sig och sparkade bockut mot mig.. borstade man henne så högg hon efter en och viftade med bakbenen. vid lastning stegrade hon och sprang helt enkelt över en! har vid 2 tillfällen varit hos en kille ronny åman som försökt hjälpa mig och det har ju funkat ett tag men sen är man på ruta 1 igen.. varje gång man va i stallet så blev man arg. man försökte ge kärlek och vara snäll, men vad får man tillbaka? ett bett i armen eller en spark.. bara de där sura minerna och öronen slickade bakåt blir man ju arg över. till slut kände jag att jag tröttnat på hela hästeriet. lämnade henne till en tjej som red till henne 1 månad ungefär och sen såldes hon. nu har hon det jätte bra hos en kille. jag vill ha en häst som man kan lita på och som man får lite kärlek av tillbaka.. nu har jag köpt en 2-åring som är helt underbar å jag kan lita på henne, supertrevlig. jag tycker du gör helt rätt i att sälja din och ta tid på dig att hitta en ny vän.. lycka till! kramar
