We're all human after all.. This is from my heart
Det finns tillfällen i livet som är riktigt genuint lyckliga stunder. Man får ulleva saker som är få förunnat. När man är mitt i det så glömmer man oftast av att njuta, man förstår liksom inte riktigt att det händer. Dessa stunder blir till underbara minnen som man önskar att man kunde minnas varenda sekund utav. Ibland gör det dock ont att tänka tillbaka. Man vet att saker förändras och att man aldrig kommer kunna få uppleva samma sak igen. Istället för att tänka tillbaka och glädjas så sörjer jag över det som jag aldrig kan återuppleva. Sådan är jag, tyvärr.
Ge-kås igår var helt okej. Jag kände mig gammal som gatan. Danny var söt som socker i gröt, Mattias var vänlig och Erik var dryg. Precis så som det brukar vara. Danny kände igen mig, han tyckte det var längsedan:) Det var mycket folk. Lite skillnad från 2007 då jag såg Danny där för första gången, då var han en liten blyg gosse med lite halvdåligt självförtroende. Det är lite svårt att tänka sig att det är samma kille som står på scenen i melodifestivalen som jag stod och åt hamburgare med i en korvkiosk i Kinna. Men det är det ,och jag sa till honom då den kvällen att han kommer bli något stort och se så rätt jag hade. Han är en fantastisk enertainer med en ödmjukhet som är ganska unik för en så känd person. Han är en bra förebild för sina unga fans, han peppar dom till att kämpa i skolan och att älska sig själva. Att
Jag vet att många anser att min "dyrkan" av denna popidol är löjlig. Att jag dessutom är tre år äldre än honom gör knappast inte saken bättre. Men jag står för vad jag tycker. Så länge han behåller båda fötterna på jorden så kommer jag att beundra honom. Jag kommer åka på spelningar och signeringar för det gör mig glad,han gör mig glad. Jag kommer stå där och känna mig lastgammal bland alla småtjejer men det är det värt. Så länge han uppskattar det och det vet jag att han gör!
Danny för två år sedan
Danny igår
