Caroline Svensson

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Att tiden läker alla sår är säkert sant. Det känns lättare men fortfarande otroligt orättvist.
 Det finns människor som verkligen inte sköter sina hästar. De får stå i smutsiga boxar,får för lite mat,ingen utevistelse,ingen motion,för mycket utevistelse,för mycket motion....
Misan sköttes exemplariskt + att hon fick så mycket kärlek som en häst kan få. Ändå försvann hon i från mig alldeles för tidigt och utan att vara sjuk. Detta får mig att inse hur sjukt orättvist livet är.
Om jag någon gång skaffar mig en ny häst så kommer jag inte att oroa mig lika mycket. Det spelar upenbarligen ingen roll hur mycket man fösöker skydda sin häst från alla faror.
Misan levde ett underbart liv på stall Strömmaåsen tillsammans med mig och sin bästis, det vet jag. Kanske hade hon "the time of her life". Tyvärr blev den tiden ganska kort, hade jag fått välja hade den varat i minst tio år till. Men som jag läste i en annan blogg "Lycka är inget man får, det är bara något man lånar".
Jag tackar för att jag fick låna Misan, för mig var hon lycka, för mig var Vi två tillsammans lycka!

Lev livet i Trappalanda älskling, jag saknar dig ditt lilla matvrak :) Ät inte för mycket gräs så du får ont i magen och passa dig för alla snygga killar. Jag vet att dom vill ha dig allihop, du är ju den sötaste som finns!