My own prison
Hemma igen. Man kan tydligen inte stanna tiden, tyvärr.
Saknaden över min prinsessa är stor. Jag vet också hur mycket värre den kommer bli när den hemska vardagen återvänder på måndag. Misan var min stöttepelare i livet, den som fick mig att klara av mina problem, göra vardagen hanterbar. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer vara nu.
Vistelsen i Skövde har varit bra och jag har till och med ridit! Jag trodde aldrig att jag skulle njuta av en ridtur igen, men det gjorde jag. Fina Ferrari :). Tyvärr är han inte till salu men jag får rida honom när jag vill om jag är och hälsar på. Precis en sådan häst som honom skulle jag vilja ha men dom växer inte på träd direkt och dom ligger HÖGT över min prisklass.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Egentligen finns det massa saker jag skulle vilja skriva, saker jag behöver få ur mig, men eftersom jag antagligen får någon kommentar om att jag bara gnäller så avstår jag hellre då och håller allt inom mig.
"Sådant är livet när kjolen är randig" som min mor brukar säga. Dock kan jag meddela att jag aldrig i hela mitt liv skitit så mycket i vad folk tycker och tänker om mig som nu. Jag kan säga vad som helst till vem som helst som förtjänar det. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad det får för konsekvenser.
Saknaden över min prinsessa är stor. Jag vet också hur mycket värre den kommer bli när den hemska vardagen återvänder på måndag. Misan var min stöttepelare i livet, den som fick mig att klara av mina problem, göra vardagen hanterbar. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer vara nu.
Vistelsen i Skövde har varit bra och jag har till och med ridit! Jag trodde aldrig att jag skulle njuta av en ridtur igen, men det gjorde jag. Fina Ferrari :). Tyvärr är han inte till salu men jag får rida honom när jag vill om jag är och hälsar på. Precis en sådan häst som honom skulle jag vilja ha men dom växer inte på träd direkt och dom ligger HÖGT över min prisklass.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Egentligen finns det massa saker jag skulle vilja skriva, saker jag behöver få ur mig, men eftersom jag antagligen får någon kommentar om att jag bara gnäller så avstår jag hellre då och håller allt inom mig.
"Sådant är livet när kjolen är randig" som min mor brukar säga. Dock kan jag meddela att jag aldrig i hela mitt liv skitit så mycket i vad folk tycker och tänker om mig som nu. Jag kan säga vad som helst till vem som helst som förtjänar det. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad det får för konsekvenser.
Kommentarer
Trackback
