The Wall is getting closer
Äntligen är hon hemma igen min söta och bestämda lilla unge. Det hinner bli många meningsskiljaktigheter på en kväll haha.
Men vi somnar alltid som bästisar och det hoppas jag att vi alltid kommer göra. Livet är nyckfullt och man vet aldrig när det tar slut och för vem. Man ska verkligen aldrig ta någon eller något för givet.
Min kropp har börjat strejka precis som min knopp. Jag har ett väldigt stort problem och det är att säga "nej" när någon ber mig om något. Jag gör saker jag egentligen inte vill eller orkar göra. Jag har alltid varit sådan, bara kolla på förra året vi den här tiden då jag for som en jojo fram och tillbaka till stan för att hälsa på en "vän" som låg på sjukhus. I princip varje dag i tre månader gjorde jag detta men det var inget värt och personen svek mig som vanligt...
Antingen slutar det på det viset eller så går jag mentalt "in i väggen", det håller i vilket fall på att gå utför eftersom jag alltid ska vara så förbaskat vänlig och hjälpsam....
Nä, dags att skärpa till sig på den fronten! Ingen tackar en och speciellt inte om man går in i väggen....
Kommentarer
Trackback
