Lonely roads

Vissa kvällar är sådana här kvällar. Då ensamheten är hemsk och tårarna aldrig vill sluta rinna.
Jag är en snäll och hjälpsam människa och jag har ett alldeles för stort hjärta. Ett hjärta som tyvärr är väldigt sargat.
Jag kommer aldrig vara kapabel till att lita på någon igen, jag har inget annat val än att leva ensam fastän jag egentligen inte vill det.

Jag har alltid tyckt att det är tragiskt med ofrivillig ensamhet. Jag är väldigt glad att jag just nu har en tillflyktsort där jag alltid känner mig välkommen, känns nästan som en familj 💕

Utöver detta så har jag ont i magen och det smakar äcklig vitlök i min mun.

Nu somnatr jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0