Caroline Svensson

Jag har typ gråtit i ett dygn, mina ögon ser ut som om jag knarkat och kom från en annan planet. Hade jag inte haft min underbara unge här vet jag inte hur jag klarat mig, hon är den som håller mig ovanför ytan, för hennes skull måste jag orka, jag har inget annat val. 

Jag orkar inte med känslor längre, jag vill inte känna mer, aldrig någonsin. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag tillät mig att känna något igen, att jag gjorde mig själv sårbar inför någon. 

Nu börjar hela processen med att "glömma" igen. Inte på samma nivå denna gången, men ändå. 

Nu ska jag gosa med min katt, i morgon kommer mitt nya kylskåp äntligen. Har varit utan sedan i onsdags. Man känner sig helt handikappad verkligen. 

Inget smör, ingen mjölk, nada liksom!