Not again đąđ«
KÀnslan nÀr man förstÄr att allt kommer vara över, nÀr Ängesten blir förlamande och man inte kan tÀnka klart. NÀr man mÄr sÄ dÄligt att inte ens tÄrarna orkar ta sig fram.
Jag hade köpt en present, eller tre egentligen, berÀttat mitt beslut för mÀnniskor som blev besvikna och tom planerat en överraskning sÄ hÀnder det hÀr och ingen förklaring fÄr jag.
För första gÄngen pÄ över en mÄnad behövde jag ta den dÀr vidriga medicinen för att ens kunna ligga still.
Jag orkar inte mer, inte en gÄng till. Det fÄr vara bra nu.
Jag var sÄ glad, jag mÄdde bra, jag sÄg en framtid. Nu Àr allt bara borta och jag förstÄr verkligen ingenting. Jag fattar inte vad jag gjorde för fel.
Nu mĂ„ste jag börja om frĂ„n början ytterligare en gĂ„ng. Stackars min Ă€lskade dotter som Ă„terigen mĂ„ste se sin mamma i tĂ„rar och tappa tron pĂ„ mĂ€nniskor. Jag visar naturligtvis inte hur dĂ„ligt jag mĂ„r för henne men hon Ă€r smart och kĂ€nslig sĂ„ hon förstĂ„r mer Ă€n vad man tror. Dessutom kĂ€nner hon ocksĂ„ saknaden och det sa hon innan đ.
Nu har medicinen börjat verka och pulsen slutat slÄ 200 slag/minuten. Ligger och lyssnar pÄ speciell musik, med en speciell tröja jÀmte mig. Jag vill inte tro att det hÀr Àr sant förrÀn jag fÄr det förklarat öga mot öga. Ett samtal jag verkligen önskar att jag sluppit.
Kommentarer
Trackback
