Caroline Svensson

Det största problemet jag har är att hur gärna jag än vill så kan jag inte bli helt oberoende. Jag måste be om hjälp och framförallt med mina ekonomiska problem. Önskar mer än något annat att jag hade sluppit det. 

När det gäller mitt mående har jag slutat prata om det med de allra flesta. Jag menar jag mår lite bättre men jag har fortfarande lika svårt att se vad det skulle finnas för mening med att leva och vissa dagar är det så svart att jag inte vill gå ur sängen. 

Därför lägger jag nu mer energi på det/dom som ger mig energi istället. Molly, stallet, mina vänner, träning osv Det som får mig må som bäst helt enkelt. Efter allt som hänt så tycker jag att jag förtjänar det, jag förtjänar att omge mig med saker och människor som får mig att le och känna mig uppskattad. Jag behöver göra det för att kunna vara en så bra mamma som möjligt för min fantastiska dotter. Hon har fått se tillräckligt med tårar och hon har gråtit alldeles för många själv pga det sista årets lögner och svek. Jag vet inte om jag någonsin kommer våga släppa in någon i vårat liv igen. 

Jag menar det säger ju en hel del när personen jag var tillsammans med en vecka hör av sig regelbundet och frågar hur Molly mår och vill träffa henne men personen vi delade våra liv med i 2.5 år skiter fullständigt i hennes existens....