En varm dag i maj
Jag vet inte vart jag ska börja eller hur mycket jag ska skriva..
Jag känner mig så ensam och värdelös. Jag duger liksom inte till någonting känns det som. Finns det ens någon där ute som tycker om mig för den jag är och som tycker att jag räcker till? Eller går det bara ut på att utnyttja min vänlighet?
Jag har tänkt mer än vanligt under kvällen. Saknaden gör sig mer påmind än innan och lögnerna gör ondare. Jag kan inte få in i min hjärna hur den människan har kunnat vara så falsk och gement elak.
Snart är det mollys födelsedag och han kommer väl troligtvis inte höra av sig till henne. Vilken frukansvärd människa han är egentligen, jag önskar faktiskt att han inte fanns. Ni tror säkert inte på det men det är sant. Så länge han lever på samma planet som jag så kommer hans svek göra lika ont och rädslan över att behöva se kräket vara lika stor.
Jag önskar för allt i världen att jag bara kunde se till allt det vidriga han gjort för det är verkligen sjuka saker men jag kan inte släppa taget helt om den underbara människan som fick min värld att stanna och känna mig vacker och betydelsefull för första gången någonsin.
Dom flesta säger att man inte mår bättre av att ge igen men jag tror inte på det riktigt och jag känner att jag måste för min skull. Han kan bara inte få komma undan ostraffad med allt det här. Han har alltid kommit undan med allting, kanske är dags att inse att man inte kan behandla människor hur som helst.
Kommentarer
Trackback