Starting to become just a memory
För var dag som går så känns det bättre och bättre och jag är faktiskt stolt över mig själv som tagit mig igenom det här levande och starkare än någonsin! Jag vet inte varför men jag känner mig som en helt ny människa. Inte alls lika oroad och så mycket mer ödmjuk inför livet.
Jag ser fram emot saker, jag kan skratta och verkligen ha roligt, jag kan skämta, jag lever i mitt liv. Det är en härlig känsla och jag hoppas att den håller i sig. Fatta att jag inte gråtit en tår på fyra (!?) dagar, helt otroligt. Och sist jag grät var det inte ens över det gamla vanliga utan för att Carmen lämnat oss.
Jag håller på att skriva inlägget jag lovat, historien om hur det sista året verkligen varit. Jag kommer vara 100% ärlig och kommer säkert inte göra alla människor nöjda men det kan man inte göra alltid och dessutom är det bara sanningen.
Nu är jag trött, tröttare än vanligt. Ska kolla lite på mitt alligatorprogram och sen ska jag sova, ska bli fantastiskt skönt.
Kommentarer
Trackback
