Vem i hela världen kan man lita på?
Ja som rubriken lyder, vem kan man egentligen lita på? Det är väldigt svårt att veta vart man har vissa människor. Många människor överraskar negativt men ibland kan man faktiskt få en och annan positiv överraskning också och tur är väl det.
Jag kommer hädanefter vakta min tunga mycket mer än tidigare. Förutom till Sandra för där kommer orden att spruta ut som på en gödselspridare 😜
Jag känner mig faktiskt rätt stark just för tillfället. Har fortsatt lite med att städa och rensa. Vissa saker tar verkligen emot att slänga för det är så mycket minnen men det är bara att göra det. Minnena finns kvar men det gör inte människan jag skapade dom tillsammans med, det är bara att inse hur ont det än gör.
Just nu hoppas jag på en god natts sömn, en bra och gärna solig dag imorgon med Molly och en rolig helg med min bästis.
So long
The next step
Jaha, ännu en helg till ända. Har faktiskt varit helt okej på mitt psykiska plan men den har även varit rätt turbulent om man säger så.... Vissa människor borde tänka efter 100 ggr extra innan de öppnar käften och googla ordet "empati".
Jag känner att jag äntligen börjar plocka upp bitarna av mitt trasiga jag och sätta ihop dom igen. Dessutom lovade jag mig själv och Carmen (låter säkert stört ) att nu är det slut på att gå omkring och sakna en människa som ändå inte förtjänar eller uppskattar mig. Det finns viktigare saker i livet så som familj, vänner och djur 💕
Det har faktiskt fungerat. Det var längesedan jag kände mig så här lugn och "klartänkt".
Den totala utrensningen har också börjat. Glas, kuddar, handdukar, kökssaker m.m har kastats ut. Allt som påminner om det förflutna har plockats undan och av det ska det mesta också slängas. Tänker inte ha en endaste pryl kvar här längre som inte tillhör mig. Jag har städat och skurat i tre timmar idag. Ingenting har rengjorts grundligt på över ett år.. Nu menar jag inte köksbänkar och toaletten, mitt hem har varit fullt beboeligt och dammsuger gör jag varje dag. Men det har inte sett ut så som jag vill, utan det har legat massa saker framme överallt. Nu ska det iaf bli andra bullar av!
För första gången någonsin känns det skönt att bo själv. Jag älskar fortfarande honom men jag vill aldrig någonsin leva som jag gjort de sista 2 1/2 åren igen. Jag förtjänar så mycket bättre för vet ni vad? Jag är faktiskt en rätt okej människa, rolig, verbal, social och omtänksam.
Fucking bastard
Om jag hade kunnat gå tillbaka och ändra en sak från tidigare i livet så hade jag sett till att en viss person aldrig hade satt sin fot här! Då hade inget av det här hänt och alla kanske hade kunnat vara lyckliga och glada.. Men det går inte så länge ingen kommit på en tidsmaskin och det betvivlar jag.
Så jag får helt enkelt acceptera att jag inte kan ändra det förflutna, men framtiden den kan jag i allra högsta grad påverka och det kommer jag göra med.!
Jag har börjat inse att det troligtvis ligger viss sanning bakom de rykten jag fått höra. I så fall är det nog bland det vidrigaste jag hört talas om, hur kan man bete sig så mot en människa? Hur kan man vilja förstöra någons liv? Det är på väg käpprätt åt helvete och jag vet inte om jag klarar av att bara sitta och se på, jag tror inte jag gör det.....
Det kallas tvivel det där som stör.
Förlåt, jag trodde aldrig att jag skulle göra så här mot dig men jag måste. Du ger mig inget annat val. Jag är verkligen ingen elak människa men ibland måste även jag göra det som känns rätt.
De två finaste änglarna i hästhimlen, nu är dom äntligen tillsammans igen ❤️
God kväll! Hoppas ni alla har det bra där ute. Själv är det väl egentligen rätt okej. Jag känner mest ilska och hat mot den som ligger bakom allt det här. På något sätt ska rättvisa skipas, var så säkra.
Dagen har spenderats på Ikea med mitt lilla troll och mina föräldrar. Dags att byta ut mitt hem känner jag. Ut med allt det gamla och in med nytt som bara är mitt! Det är på tiden att kasta ut alla gamla jobbiga minnen. Så nu kommer jag att rensa big time och det ska bli så skönt. Inte en pryl ska jag spara.
Var i stallet nu på kvällen och tog in hästarna. Det är så tomt och så sorgligt. Allt är som vanligt men det står ingen där vid grinden och skrapar med hoven och mullrar med sin mörka stämma. Hon lämnar verkligen ett stort tomrum efter sig Karmenzita F1 SWB ❤️. Det var inte min häst men hon var väldigt speciell för mig ändå!
De två finaste änglarna i hästhimlen, nu är dom äntligen tillsammans igen ❤️
Its over
Tragiskt är bara förnamnet, sjukt är väl kanske efternamnet. Aldrig tidigare i mitt liv har jag blivit så förnedrad och aldrig tidigare har jag varit med om något så obehagligt som detta. Att se någon man tycker så mycket om bli så manipulerad och hjärntvättad är rent fruktansvärt och inte kan jag göra något åt det heller 😞
Nä, det här gör nog ärligt talat mer ont än något annat gjort tidigare. Jag förtjänar det definitivt nte och skiten liksom bara hoppade ur munnen på vederbörande. Hur kan man kalla en del av sitt liv ett misstag och dessutom anklaga mig för det? Det är så vidrigt att säga en sådan sak!
När h*n dessutom gör mitt barn illa medvetet så finns det inte en chans att jag kan förlåta. Nu har jag inget annat val längre.
Over and out 🤔
Good night sweetheart
Det finns inte så mycket att skriva en kväll som denna. Livet är oförutsägbart och kan snabbt förändras.
Är väldigt stolt över min bästa vän som tog ett så starkt beslut 💜. Att tänka på sitt djur istället för sig själv är det finaste man kan göra och det är sådana djurägare som är de bästa. Karmenzita levde verkligen livet fullt ut de sista åtta åren och jag är säker på att hon är evigt tacksam för det fantastiska liv Sandra gav henne 💜
Sov så gott finaste kakan, tack för allt 💜
My dark side
Jag är en bättre spion än sherlock Holmes! Seriöst alltså så borde jag bli privatdeckare. Jag är en jäkel på att lista ut saker som jag vill veta och just nu står jag i valet och kvalet om jag ska kontakta en människa jag aldrig någonsin pratat med. Bara för att få veta sanningen om vad som hänt. Jag har liksom inget att förlora på det längre. Får ta och sova på saken.
Jag tänker mycket tankar, smider mina planer kan man säga. Jag har ett par fina ess i rockärmen och internet är ett utomordentligt bra ställe att få ut information på. Jag skiter faktiskt i om det får konsekvenser just nu, måttet är rågat så att säga och jag har fått nog av det här. Om det dessutom ligger någon som helst sanning bakom ryktena så kommer jag flippa. Då kommer hela världen få veta allt om allt det är en sak som är säker! Då kommer det inte vara roligt att vara min fiende, då kommer räkmackan ta slut!
Disappointment
Jag börjar tappa hoppet och jag börjar falla ner i det djupa hålet igen. Jag trodde faktiskt aldrig någonsin att en så fin människa som gett mig så mycket kunde vilja mig så illa. Jag kan liksom inte förstå varför det är kul att såra mig, jag har dessutom inte gjort något som helst fel. Det känns som en mardröm och för första gången någonsin kan jag verkligen med handen på hjärtat säga att jag inte fattar någonting!
Jag saknar dig min bästa vän 😿❤️
Jag behöver gråta men det går inte.
Till råga på allt tror jag att jag håller på att bli sjuk. Det slår verkligen aldrig fel! Så fort jag börjar träna och tycka det är roligt så ska jag bli sjuk. Alltså någon högre makt vill ju verkligen inte att jag ska komma framåt eller uppåt i livet med min jäkla otur...
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att förklara att jag inte skriver här för att beklaga mig. Jag vet att många har det mycket värre än jag och det finns bra saker i mitt liv också. Anledningen till att jag skriver så mycket deppigt och negativt här är för att det är som en terapi för mig att skriva om det som är jobbigt.
Ta hand om er och bemöt aldrig människor ni bryr er om med nonchalans eller likgiltighet. Man vet aldrig om det kommer en morgondag.
F U
Just nu känns det tungt att vara mig. Jag vet inte vad jag ska göra för jag vet att jag förtjänar så mycket bättre. Jag vet inte heller vad jag gjort för fel?
Ikväll var första gången på länge som tanken på att försvinna dök upp i mitt huvud igen. Hur skönt skulle det inte bara vara om ingen någonsin kunde såra en igen?
Nä detta är verkligen inte okej, ändå bara sitter jag här och tar det dag efter dag. För att jag är för svag, för att det gör för ont.
Jag hoppas verkligen att du en dag får smaka på karma och då gärna dubbelt upp! Annars kanske jag måste hjälpa till lite på traven!
Godnatt
När orden inte finns
Det finns en sak som gör ännu mer ont än det att jag själv blir totalt nonchalerad och "straffad" utan någon som helst anledning och det är att mitt barn också blir lidande. Hennes frågor kommer upp hela tiden, nästan varje kväll.
Jag vet inte vad jag ska svara för jag har inga svar att ge henne. Hon älskar ju den här människan och hon förstår liksom ingenting. Oftast går det att prata bort alltihop men frågorna kommer tillbaka om och om igen och det gör verkligen ont i hjärtat 😢
Min älskade fina lilla tjej, jag hoppas verkligen att du förstår hur älskad du verkligen är 💕
You made me feel
En gång mötte jag en sådan människa, den dagen förändrades mitt liv. Tyvärr finns inte personen kvar längre till både min och flera andra människors sorg.
Dö för dig
Go'kväll!
Här har ni henne, the one and only ;)
Min kropp värker efter dagens zumbapass men det känns förbaskat skönt!
Har varit en rätt bra dag ändå, ridit, dansat, lagat mat (ja ni läste rätt), handlat och tvättat. Det är en jädrans tur att jag har min enda lojala vän här i världen, Sandra Strandberg! Utan henne hade jag aldrig klarat mig ❤️ Hon är den människan som varit mest lojal mot mig av alla någonsin!
Jag börjar ändå känna att livet i viss mån ordnat upp sig. Man kommer alltid bli besviken på människor och man ska tänka sig för riktigt noga innan man förlitar sig på någon.
Jag vet däremot inte om jag någonsin kan förlåta eller komma över de beteenden som uppvisas från olika håll just nu. Det har fått mig att inse en hel del och sorgen över att en fantastisk människa troligtvis är borta för alltid kommer nog aldrig försvinna. Minnena kommer finnas där resten av mitt liv ❤️😢. Det räcker liksom att jag skriver detta inlägget nu så börjar tårarna rinna.
Nä, bättre att sova, nya tag i morgon!
Eyes and swedish and lack of Anxiety
Hej!
Jag ligger fortfarande och väntar på att den där fruktansvärda outhärdliga ångesten ska anlända men den kommer av någon outgrundlig andledning inte. Jag vet inte varför för jag borde må skitdåligt. I stället har jag bara den där ständigt molande ångesten som jag alltid har. Det är oerhört märkligt faktiskt. Men det kanske är som både min kurator och familj säger att jag kanske äntligen börjat inse hur fel det hela verkligen är och att jag är värd bättre. Man kan alltid hoppas och hoppet är ju det sista som överger människan sägs det.
Dessutom är det ju uppenbarligen inte bara jag som fått nog och definitivt inte bara jag som märkt av detta mycket märkliga och till viss del tragiska beteende. Det gör mig både orolig och ledsen 😢
Annars har dagen varit lugn, trött och med huvudvärk. Har även tränat mycket på mitt perfekta duckface ;) tyvärr fick jag inte med mina green eyes bara, trist!
My life
Jag kan tänka mig att många av er som läser den här bloggen tror att alla mina problem beror på den tuffa separationen jag gått igenom, så är dock inte fallet.
Jag lider av ångest när det kommer till i princip allt. Jag tål ingen stress överhuvudtaget för då får jag ångest och blir det tillräckligt illa så låser det sig totalt och jag blir i princip handlingsförlamad.
Att åka till stallet och rida kan ge mig stressrelaterad ångest tex, jag måste ha minst tre timmar på mig annars mår jag jättedåligt.
När Molly är på dagis ger mig också en typ av ångest. Jag känner mig som en dålig mamma, känner mig otillräcklig osv.
Har jag något läkarmöte inplanerat har jag oftast ångest och känner mig stressad flera dagar innan, ska jag hinna dit, kommer jag hinna med hästen?
Detta är en del av min problematik. Sedan har vi den sociala biten. Människor ser oftast mig som en glad, social och öppen människa och det är jag väl också egentligen. Dock har jag stora problem med vissa saker.
Jag kan i princip inte handla, beställa mat eller prata med en läkare om den är av det manliga könet (speciellt yngre). Det tar emot något fruktansvärt och ångesten är stor. Detta ligger till grund i att jag tror att dom ska stå och tänka "fy fan vad hon är tjock och ful" eller att dom ska tycka jag är konstig på något vis.
Därför går jag i princip aldrig på stan ensam och jag skulle aldrig någonsin gå in i en affär om det inte var några andra kunder där.
Detta begränsar mitt liv men jag är så van vid det. Jag vet att jag vaknar varje morgon med jättehög ångest och jag vet att det är så mitt liv kommer se ut, och att jag får leva med det helt enkelt.
Get a grip
Detta inlägg är något jag inte trodde jag skulle skriva i första taget här men jag är så förbannat trött på skiten. Jag har faktiskt aldrig känt så här innan, någonsin.
Jag bara undrar, vem ger någon rätten att behandla någon annan som om denne vore totalt värdelös? Är det okej att krossa någon för att sedan leka med personen som någon slags jävla marionettdocka? Vänskap bygger på att TVÅ människor tycker om, bryr sig om och litar på varandra. Vänskap kan inte styras av en person med hot och ultimatum.
Jag är värd bättre, du borde vara rädd om vår vänskap, om mig! För så som du beter dig kommer du snart stå där ensam och ångra allt du blivit.
Tro mig, jag kan jag med även om du aldrig behövt se den sidan och när jag väl nått den gränsen så finns det inga gränser, alls!
I don't get it!
Alltså jag förstår ingenting, jag mår tio ggr bättre än vad jag borde göra under rådande omständigheter. Jag vågar inte ens hoppas på att det börjar släppa men jag är glad över det lilla. Kanske var det detta som behövdes för att jag skulle inse hur illa beteendet verkligen är? Jag vet faktiskt inte.
Har haft en solig och rolig dag med min goa lilla tjej idag. Varit i stallet länge och pysslat tillsammans, tagit en fika på bageriet, skrattat och skojat och såklart massa mys. Hon och Sandra är dom två roligaste jag vet! Tror seriöst att jag skrattat mer under den här dagen än vad jag gjort sammanlagt de sista tre månaderna.
Nä nu ska jag ta och stänga mina "green eyes" i morgon är en annan dag och man vet aldrig hur den kommer bli!
Another version of you
Alltså jag är i chock och fattar ingenting.. Jag är bara så jädrans nyfiken nu alltså. Gaaah, måste luska i detta på något sätt!
Måste ändå säga att dagen varit över förväntan. Har inte alls haft så mycket ångest som jag trodde utan har mest känt en ilska inombords. Jag räknade dock ut att jag just nu knaprar i mig 20(!?) tabletter om dagen bara för att klara av att hantera min ångest. Det är inte klokt egentligen! Utöver det har ångesten även gett mig magproblem, kraftigt håravfall och utslag i hela ansiktet. Life is wonderful, eller rättare sagt, love is wonderful....
Det finns en väldigt stor portion sorg inom mig också. En människa som var en av de finaste jag mött finns inte längre, inte för att h*n gått bort utan för att h*n förändrats till någon helt annan person. En mycket sämre variant av sig själv vilket är otroligt ledsamt. Okej om det bara var jag som tyckte det men nä usch vad ledsen jag blir 😢
Jag tror faktiskt att det är det som just nu gör allra mest ont. Jag hoppas så att h*n en dag ska hitta tillbaka till sitt rätta jag igen 💜
🖕
Jag känner att min inre bitch har vaknat till liv idag.
I'm gonna plot my revenge 😝
Nu jävlar ska det bli andra bullar av, iaf känner jag så nu.
Watch out cuz this bitch is on the krigsstig!
Ingen människa ska få behandla mig som skit ostraffat mer, ingen!!
F*ckin' people
Söndag kväll och jag är fortfarande här. Inte för att jag inte skulle vara det men ändå.
Innan idag var jag helt förkrossad, nu är jag mer förbannad. Vad ger någon rätten att trycka ner och förminska mig? Att sitta på det viset och diktera villkor är fan inte friskt men att personen i fråga inte mår 100 det förstår nog vem som helst. Dock trodde jag aldrig att det skulle spåra ur så fullständigt. Men, men, någon gång ska väl h*n komma till sans och vakna upp igen.
Jag längtar efter min häst och att rida i solen. Jag älskar min lilla Enya så mycket och på hennes rygg mår jag som bäst 😍.
Jag älskar mitt stall också även om där är en hel del drama stundtals! Men där finns inga snobbar iaf som bara ska ha massa dyra saker med speciella märken. Det bästa är att oftast är det dom som ska ha det dyraste som är de sämsta ryttarna och framför allt de som rider sönder sina hästar. Eller så kan man köpa sjuka hästar, rida dom så dom lider och har extrema smärtor och sen säljer man stackaren till någon ovetandes människa till ett ockerpris..
Usch, fy fan för sådana människor!
Nä, jag är så glad över min skogsmullehäst med sina spetsiga öron och sin stora livsglädje ☺️
Giving in
Jag är ledsen att behöva meddela det men jag ger upp nu.
Jag vet inte hur eller när men jag är slut som människa. Jag kommer inte upp ur den här hålan hur gärna jag än vill och eftersom den enda som kan hjälpa mig inte vill det så finns det inte heller något att göra.
Hör jag inget idag så blir det som det blir.
Jag vet inte om jag kommer gå under jorden, bara försvinna eller helt enkelt aldrig mer gå ut ur min lägenhet men hoppet om ett normalt fungerande liv är ute.
Tack till alla som stått ut och stöttat mig, jag älskar er 💕
Is there any truth behind it all?
Det blir alltid så här när jag ska sova, jag behöver skriva av mig mina tankar och känslor här i min blogg. Jag har funderat på att göra min blogg privat för att ingen ska behöva läsa allt tragiskt som jag uttrycker. Samtidigt så finns det ingen som behöver läsa här om man inte vill.
Det har varit en bra dag på en del sätt. Jag har varit i stallet och ridit med min finaste vän som jag även spenderade kvällen med, jag är så tacksam för henne 💓
På andra sätt har dagen varit rent förjävlig. Inte nog med att jag är tillbaka på ruta ett, har extrem ångest, och bara vill försvinna, jag har dessutom fått reda på saker som nästan fick mig att tappa andan. Det absolut värsta av alltihop är också att jag inte kan ta reda på om det ligger någon sanning bakom påståendena för jag kan inte kontakta och fråga den som det gäller. Det suger och jag mår så jävla dåligt.
Det finns verkligen ingen väg ut ur den här onda spiralen, vad ska jag ta mig till? 😓
I tried so hard and got so far but in the end it does'nt even matter
Kommer detta bli mitt sista inlägg på den här bloggen? Kanske.
Jag finner inga ord att skriva längre mer än att orken är slut och besvikelsen enorm.
Jag orkar inte kämpa mig upp ur det här hålet igen, det går inte. All glädje och allt hopp är helt borta och jag känner återigen att jag bara vill försvinna för alltid. Mest ledsen gör det mig att någon medvetet vill få mig att må så dåligt. Trots att jag inte gör annat än att vara vänlig, lojal och för det mesta positiv även om min sjukdom ibland gör det omöjligt.
Jag orkar inte ens skriva mer, det finns inget mer att säga. Orden är slut precis som tårarna och själen den är död.
Fake
Om jag känner någon som vill träna prickskytte så är ni välkomna att använda mig som måltavla för nu har jag fanimej fått nog!
Jag är så förbannad och besviken och samtidigt så otroligt sårad. Det finns egentligen inget mer att skriva.
En del av mig vill bara stänga in mig i min ensamhet för alltid. Men en del vill ju bara bli älskad och att människor ska bry sig (vilket vissa absolut gör).
Jag ska ärligt talat säga att jag inte vet vad jag ska ta mig till nu. Jag har inte en jävla aning!
Fuck this
Jag är inte värd detta, jag är faktiskt inte det. Jag är så himla ledsen just nu och den lilla glädjen och livslusten jag kände ett litet tag är som bortblåst och jag vill aldrig mer gå ut ur min lägenhet.
Godnatt
Every breath you take
Jag hade verkligen hoppet uppe, att det skulle fortsätta vara bra och att alla skulle bli nöjda och glada.
Det gjorde det inte och modet sjönk totalt.
Jag är både besviken, ledsen och i viss mån faktiskt förvånad.
Jag trodde att jag var viktig och att det inte bara var jag som var glad, men jag har haft fel om människor förr, många gånger.
Nä usch, nu känner jag mig riktigt ledsen faktiskt och jag kan inte hjälpa att undra om allt bara har varit falskt för att vinna något på det.
Jag som blev klar med mitt projekt innan som jag lagt ner så många timmar på. Det känns inte ens roligt längre, känner för att kasta det i soporna!
Återigen somnar jag med tårarna rinnandes längs med mina kinder.
Jag trodde så på det här, åhhhh jävla skit.
Is it true?
Man blir trött av att göra ingenting sägs det och mjo det stämmer nog. Dock har jag faktiskt ändå fått gjort en hel del och imorgon är mitt projekt troligtvis klart :)
Min hjärna har inte behövt anstränga sig så här mycket på typ 15 år så det är väl inte konstigt att jag blir trött kanske.
Jag var tvungen att nypa mig i armen innan. Jag kan inte förstå att situationen som för en månad sedan såg så katastrofal ut nu är så här bra! Det värmer mitt hjärta och jag är så glad över det 💕. Jag och fler med mig var helt övertygade om att det bara skulle hålla sig i ett par dagar men tydligen kan man fortfarande bli positivt överraskad också!
Med detta vill jag ändå tillägga att det säkert bara är temporärt men man får vara glad så länge det varar.
" Då måste hon ju må bra nu" kanske ni tänker då.. Men näää tji fick ni och jag med för den delen. Jag mår inte bra, inte alls. Det är dock bättre och jag har inte önskat att jag vore död på nästan tre veckor och jag behöver inte ta massa skittabletter vilket är stort för mig!
När vettet inte finns
Jag orkar inte blogga något längre inlägg ikväll. Men jag kom att tänka på något rätt lustigt och tragiskt. När familjemedlemmar till en vuxen människa tackar mig för allt jag gjort för denne men personen själv inte har vett på det... Haha det säger det mesta! 🙈
Tom min dotter på 3 1/2 år vet att man ska tacka för sig!
Smile because you can
Jag är så trött så jag mår illa! Det är inte bra att koncentrera sig för mycket har jag märkt 😜.
Mitt nya "hemliga" projekt tar mycket tid och jag måste vara oerhört fokuserad. Ska visa upp resultaten sen när det är färdigt och presenten är levererad 😊
Annars har det varit en lång, grå och rätt tråkig dag fast med vissa bra inslag. Fika med Marcus och Molly, pappa var på besök och så ett väldigt trevligt telefonsamtal ☺️.
För några veckor sen trodde jag aldrig att jag skulle kunna må så här bra! Usch, kan inte ens tänka på hur mitt liv var då, jämfört med då är det typ 75% bättre nu. Även om jag fortfarande vaknar med grov ångest och har små "attacker" under dagen så kan jag ändå leva igen *tack gode Gud*.
Nu är det dags att sova, ska bli underbart!
A sick place
Det finns just nu en person som stör mig så jävla mycket att jag skulle vilja banka skiten ur den. Man måste inte gilla ALLT någon lägger ut och man måste inte använda 50 hashtags på varje kort på instagram och man behöver definitivt inte titulera sig själv som vacker när man ser ut som en svensk version av en kines (ja, jag tycker kineser är rätt fula).
Nu när jag ändå är så upprörd så kan vi ju lika gärna fortsätta lite till och prata om irriterande saker. Exempelvis människor över 20 som fortfarande bor hemma... Pinsamt! Har alltid tyckt det och kommer alltid tycka. Okej om man gör det ett litet tag för att man gått isär och den andra fått boendet eller liknande men när det bara fortgår och inte gör något år situationen är det faktiskt tragiskt (klipp navelsträngen liksom).
Människor över 20 som inte har körkort är också genant. Med undantag de som inte vill ha det, inte har råd osv. Men annars, finns inga ursäkter.
Nä alltså seriöst jag är så uppjagad och irriterad nu så jag kommer inte kunna sova... Världen är en sjuk plats full av sjuka människor och de farligaste är dom som inte själva inser att dom är sjuka i huvudet och utgör en fara för andra. Det borde vara olagligt att avla på sådana. Ska starta ett sånt parti tror jag där ska jag även införa obligatorisk lobotomering av psykopater!
Det var längesedan jag var så här uppretad. Bäst att försöka sova i stället!
Nattinuffsan alla mina vänner (godnatt alla idioter med, artighet går först).
See you later alligator
Go'kväll! Ligger och kollar på tv med katten. Ja det är faktiskt sant, när det är djurprogram följer hon intressant det som visas på skärmen (hon är lite knäpp jag vet, dessutom fångar dom alligatorer på tv'n så det borde vara läskigt 😜).
Nästan äckligare än paddor faktiskt!
Livet har varit fullt av massa drama idag med, tack och lov inget som drar ner mig men utmattande är det ändå, haha.
Nu ikväll hände visserligen något som fick mig lite ledsen men det är ju inget direkt ovanligt om man säger så. Det löser sig säkert det med. Ett liv utan tårar och ångest är inte mitt liv så enkelt är det och det är något jag måste acceptera.
Annars är det rätt lugnt och jag känner mig så fri nu efter vissa val jag gjort. Och stolt faktiskt att jag verkligen gjorde det. Hade jag vetat hur lätt det var hade jag gjort det för längesedan precis som jag blev uppmanad av alla jag känner att göra (tom personer jag inte känner, haha).
Alltså, blä vad alligatorer är äckliga! Som små dinosaurier liksom, hade gjort i brallan om jag såg en sådan!
Nästan äckligare än paddor faktiskt!
Case closed
Antingen börjar jag på riktigt bli gammal eller så har de sista månaderna helt enkelt kört slut på mig. Det sistnämnda vore inte så konstigt eftersom jag samtidigt som jag mådde sämre än någonsin i mitt liv la ner så otroligt mycket tid och energi på otacksamma puckon.
Jag kommer aldrig någonsin förlåta den personen för att den förstörde en av de viktigaste helgerna i mitt liv. Usch och fy fan!
Iallafall, det jag skulle komma fram till var att jag somnar typ kl 22.30 varje kväll och vaknar varenda morgon kl 8 och kan inte hur mycket jag än vill somna om.... Skitjobbigt!
Annars är det lugnt i livet, lite drama här och där men vad vore livet utan dramatik liksom? ;)
Cleaning out som closets
Varför blir jag alltid så sugen på att göra massa saker på kvällarna innan jag ska sova? Det är då jag känner motivation till att träna, städa, måla om, rida i full galopp på mjuka grusvägar, hitta på roliga saker med min dotter och mina vänner osv. Sen när morgondagen är kommer är det där suget som bortblåst och jag vill helst inte göra något alls.
Idag har iaf varit en bättre dag. Har vabbat i två dagar nu och idag var fröken piggare så vi har rensat ut alla saker hon inte använder från hennes rum. Nu återstår bara det jobbigaste, att få ut det i förrådet :p
Nu använder hon ju aldrig sitt rum ändå eftersom hon är en riktig mammagris och vill vara nära hela tiden men det kan ju se någorlunda ut i vilket fall ;)
Shit, nu blev jag akut jättetrött!
Bäst att passa på att sova. På återseende.
Welcome back
Pang sa det så kom ångesten tillbaka med all sin kraft. Jag vet seriöst inte hur jag ska kunna fortsätta leva så här. Min kropp kommer inte orka till slut så mycket skit som den utsätts för med alla ångestattacker.
Förstår att det är svårt för många att förstå men om ni tänker er det allra räddaste och mest nervösa ni varit någon gång och så tänker ni att ni känner den känslan varenda vaken minut av dygnet då har ni ett litet hum om hur det känns. Då räknar jag alltså inte in panikattackerna som kommer med jämna mellanrum när blodet fryser till is i kroppen, magen knyter sig, svetten rinner och pulsen slår 200 slag/minuten. Så har jag det varje morgon och sedan ett antal ggr till på en dag.
Jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, mer för att jag hoppas att det kan öka förståelsen för varför jag kanske inte alltid orkar göra saker, orkar skämta, orkar höra av mig osv..
Det händer att jag tänker att jag inte borde ha någon häst tex, för när jag mår så dåligt som jag gjort sista månaderna så kan jag inte ge henne den uppmärksamheten hon förtjänar hur gärna jag än vill.
Alltså hon får den omvårdnad hon behöver av både mig och min medryttare så det går ingen nöd på henne men jag skulle vilja vara den där aktiva tjejen som rider fem dagar i veckan och verkligen har den orken och motivationen. Men dom dagar jag mår som sämst och inte har Molly så har jag inte ens ork att ta mig upp ur sängen.
Jag börjar seriöst tro att man kan dö av längtan och saknad... (Nej dig saknar jag inte så du inte tror det, inte alls faktiskt).
Godnatt
