That demon inside of me
Jag har en ny pojkvän, han heter Dean och jobbar med att jaga demoner.
Jaja, man måste väl få drömma lite.
Idag har jag äntligen lyckats ta mig ut en liten promenad igen. Motion är verkligen det bästa botemedel som finns mot ångest och deppighet.
Jag har haft ett par riktigt jobbiga dagar nu, många mörka tankar och med det menar jag att jag funderar mycket på min existens och om livet ska vara så här för alltid, är det verkligen värt det liksom?
Jag vet inte, jag har inte svaret på den frågan.
Lika lite har jag svaret på varför en del människor är så missunnsamma och otacksamma. Det gör att jag ännu mer funderar på vad meningen med allt är.
Äsch lika bra att sluta fundera på det. Människor är som dom är och jag kommer aldrig kunna släppa mitt ex och må bra, bara att inse fakta. Han är som en demon som har sitt grepp om mig. Kanske hade varit bra med en exorsism för att driva ut den ur kroppen på mig, bäst jag ringer Dean ;)
