Alla glömmer men aldrig jag
God kväll.
Jag känner mig så ensam. För alla andra går vardagen bara vidare. Ingen frågar längre hur man mår, ingen som undrar om man behöver prata. För alla andra ligger allt redan i det förflutna och är glömt men inte för mig. I mig gör det fortfarande så fruktansvärt ont.
För alla andra var han bara någon men för mig var han allt.
Alla jag pratat med säger "han är inte värd dig, se hur elak han har varit", "bara gå vidare". Jag vet det, jag vet att jag är värd bättre och att han har behandlat mig fruktansvärt illa men den kärleken jag kände för honom kommer jag aldrig känna igen.
Jag vet fortfarande inte om allt varit lögner och spel sedan dag ett och jag kommer aldrig få veta det heller. Men jag kan bara inte tro att människan jag älskat något så otroligt är så genomgående ond. Jag kanske är naiv och han kanske inte ens har haft ett gott hjärta utan bara manipulerat mig från start, jag vet faktiskt inte.
Jag tycker dock synd om honom den dagen han vaknar upp och inser vad han har gjort. Inte bara mot mig och Molly utan mot alla andra tjejer, sin familj och framför allt sig själv. När inget av det gamla finns kvar. Att aldrig kunna återvända "hem".
Att gå från älskad av alla till saknad av i princip ingen måste vara ett hårt slag och tom jag får en tår i ögat när jag tänker på det trots att han varit så vidrig mot mig.
Han får gärna fortsätta låtsas vara något han inte är men någon dag slår det tillbaka och då hoppas jag att han klarar sig igenom det.
Jag hatar honom för det han har gjort och sagt mot mig, men någonstans därinne sitter en liten rädd och hjärntvättad kille som gör allt för pengar och framgång och den människan önskar jag att jag kunde hjälpa för en gång var han hela mitt liv.
Kommentarer
Trackback
