On the edge
I tre dagar har jag spenderat dagar och kvällar i min soffa. Utan tv, utan dator, jag har bara legat och glott rakt upp i taket. Jag har inte direkt någon ångest jag känner mig bara så ensam och bortprioriterad. Jag är nästan tom på känslor kan man säga.
Jag har tagit mig i kragen och varit ute på vissa saker och det har gått helt okej men så fort jag är klar med dom så är jag helt slut. Har inte ens orkat åka förbi mina föräldrar som jag behövt sen i fredags.
Jag har aldrig mått såhär innan som jag gör nu, jag har aldrig känt mig så ensam. Det är inte många som vet hur jag känner, och av dom som vet verkar de flesta skita fullständigt i det.
Jag förstår, jag är svår att tycka om, jag är en jävla parasit som jag sagt innan. Världen vore en bättre plats utan mig helt enkelt!
Just nu känner jag att jag är ensam mot världen. Jag har min dotter och min bästa vän och dom två är jag otroligt tacksam över. Där finns det iaf en som frågar hur jag mår och försöker muntra upp mig ❤️
Kommentarer
Trackback
