I Don't care
Jag förstår så väl hur trötta alla är på mig, jag gör verkligen det. Jag förstår också att alla drar sig undan.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde må bättre och fokusera framåt men det går inte.
De sista två veckorna har allt tagit tio kliv bakåt och jag varken vill eller orkar göra någonting.
Jag vill bara sova och inte vakna mer.
Nästa vecka funderar jag på att göra något radikalt. Jag vet inte om det kommer vara bra eller dåligt för mig. Tiden får helt enkelt utvisa men något måste hända. Jag vill inte leva men jag vågar inte dö men jag måste välja väg nu. Detta kanske kan hjälpa mig med det, jag hoppas på det.
Jag känner i princip ingen ångest längre jag är bara så himla tom och ledsen. Inga mediciner i världen kan bota den här sorgen och jag skiter liksom i vad som händer med allt.
Jag rider min häst ibland, träffar min dotter ibland, tittar på tv med min pappa och that's it. Tiden däremellan spenderas i sängen med önskan att få sova.
Jag skiter i att hela världen tycker jag är tragisk för vet ni vad? Det tycker jag med! Jag orkar inte ens bry mig om dom spydiga kommentarer som folk häver ur sig, det bekommer mig inte.
Nu får tycka precis vad ni vill för ni vet inte hur jag mår, hur jag känner och jag hoppas verkligen att ni aldrig behöver uppleva det heller!
Glöm bara inte vara rädda om de ni tycker om för en dag kommer det vara för sent, en dag kommer allt vara över för alltid!
Kommentarer
Trackback
