Caroline Svensson

Idag kom kallelsen till nästa steg i utredningen av min mage. Det låter inte trevligt alls och ja, jag är rädd! Både för själva undersökningen och för vad de ska hitta. . . .
Det återstår att se hur det hela går!

Jag var också och besiktigade bilen idag och kom som vanligt ut med en bil som inte behöver komma tillbaka!
Det kanske är dags att jag börjar ta betalt för att besiktiga bilar som mamma sa, jag är lite utav en expert på området! Kul är det iaf!

Har även träffat Molly lite i dag. Stackaren är fortfarande krasslig och trött. Dock verkar hon vara på bättringsvägen nu, hoppas!

Här är från förra veckan när hon äter korv med bröd för första gången;)
OBS: det är naturligtvis inte på riktigt så ingen får för sig något!

Det får bli ett kort inlägg för tröttheten börjar ta överhanden!

Än så länge ingen magsjuka "peppar, peppar ". Jag har ju haft symptom hela dagen.....
Molly har varit lite krasslig idag med. Jag har inte träffat henne själv men med tanke på min oro så måste jag ju höra av mig till hennes pappa ofta och kolla läget. Det är tur att hon har en pappa som tar det mesta med ro utan att hetsa upp sig! Lugnt och sansat det är hans melodi. Själv är jag ju raka motsatsen!

Jag har hunnit med en ridtur tillsammans med en stallkompis i underbart väder! Det luktade faktiskt vår i solen. Bara inte våren kommer för fort nu.

Zzzzzz....... God natt

" Du kommer aldrig att lyckas "'

Jag känner mig starkare än på länge även om det har varit lite jobbigt idag. Molly var inte riktigt 100 och det är möjligt att det är en magsjuka. Så nu ligger jag och känner varenda symptom naturligtvis. Har man kräkfobi så har man!
Jag håller verkligen tummarna för en frisk helg eller så frisk som möjligt iaf!

vilken konstig dag det har varit idag egentligen. Inte nog med att jag varit och gjort obehagliga undersökningar, på eftermiddagen var jag med om något annat som skrämde skiten ur mig (nästan).

Jag var på väg till Ica för att handla. Utanför Ica sitter en stor hund bunden (iaf tror jag att den är det). När jag kommer närmre ( ca tre meter ifrån) så ser jag att den är lös för kopplet ligger jämte. " oj vilken lydig hund det måste vara" hinner jag tänka innan jag i ögonvrån ser hur hunden kommer rusandes och skällandes mot mig. Den slänger sig upp på mig och biter tag i min arm. Som tur var har jag ju lite erfarenhet av hundar så jag står bara helt still, hunden släpper taget och hoppar ner.

Ingen större skada skedd men fy vad skakis jag var. Det kunde gått illa! Nu ska jag tillägga att hunden hade tagit sig lös själv och ägaren som kom ut sen bad om ursäkt. Men obehagligt var det!
Nu vet jag mycket väl att alla raser kan visa aggressivitet men jag hade iaf inte blivit lika rädd om en labb eller pudel hade gjort likadant (det här var en rottweiler). Vissa raser inger mer respekt det är väl kanske just därför används mycket som vakthundar. Dessutom är de ju riktiga muskelberg!

Hur som helst gick ju allt bra och jag tror nog att ägaren kommer binda sin hund lite mer noga nästa gång ;)

Hemma igen. Allt gick bra även om det var fruktansvärt obehagligt! Men varje gång jag gör något obehagligt eller har ont så tänker jag att jag bannemej klarat av att föda barn så då är inte detta någonting! Man är betydligt starkare än vad man tror!

Psykiskt sett så mår jag bättre. Jag är mentalt trött men har inte alls samma kraftiga ångest. Det är skönt! Nu har jag klarat av en utmaning och nu väntar nästa. Jag får ta en sak i taget att klara av. Jag vill ju vara glad, jag vill leva livet för jag har ju så mycket att leva och kämpa för!

Tack till Gabriel mitt stora stöd i livet, du är fantastisk <3

Klockan är inte ens elva och jag ligger redan i sängen! Vad hände där liksom?
Sanningen är att jag är helt slut. Plus att jag i morgon ska iväg på en läkarundersökning som jag är väldigt nervös inför. Vi får väl se hur det går och om dom hittar något...

Ja vad säger man, vart är världen på väg? Men jag har iaf fått skratta idag, tack för det Sandra! Även om det kanske inte är roligt egentligen utan mest tragiskt!

Jag har också ridit en timme i dag i pissregn på en överpigg och väldigt lycklig häst som äntligen fick galoppera!
För första gången någonsin så fick jag verkligen inte stopp på henne men hon stannar ju där vägen tar slut så ingen fara på taket;)

Jag har träffat Molly en snabbis. Hon skiner upp när hon ser mig och det värmer i hjärtat! Hon har lärt sig att vinka också och vinkar så glatt när man går :)

Min egna hälsa lämnar vi åt sidan idag, no coments på det...

Livet är sannerligen en Berg och dalbana!
Jag är inte arg längre, bara besviken och nu tycker jag mer synd om människor.

Helgen har bestått av mycket Molly vilket är helt fantastiskt! Hon är en helt underbar liten tjej och varje dag händer det något nytt i utvecklingen. Det är så roligt att verkligen känna att jag längtar efter henne och att jag saknar henne! Jag hoppas verkligen det fortsätter på den här vägen nu.

Resten av helgen har gått åt till oro. Inte för någon annan utan för min egna hälsas skull. På onsdag tas första steget mot att få veta och jag är totalt livrädd, i mina ögon finns det bara en sak det kan vara och det är det värsta tänkbara!
Tänk om.....

Det här säger väl det mesta, jag har verkligen världens finaste sambo!
Tack <3

Det får bli ett kort inlägg för jag är hur trött som helst och det snarkas redan här jämte mig :)

Dagen har faktiskt varit ganska bra. Inte alls lika mycket ångest, skönt!
Hade en mysig ridtur med Sandra och sen har jag tagit det lugnt resten av dagen.
Har fått reda på ytterligare roliga saker som fått upp humöret betydligt, ja jag ler tom lite inombords!

I morgon är det torsdag vilket =Molly-dag. Får se vad vi ska hitta på för något!
Beror väl vilket humör den envisa sötisen är på!

Dagen började helt i kaos men slutade desto bättre.

Det är skönt när man får reda på saker som gör att man ändå känner lite "jäklaranamma" trots allt. Ibland är det bra att bo i en liten stad!

Idag har jag umgåtts med Molly under eftermiddagen vilket också fått mig på lite bättre humör. Tänk att hon är min alldeles egna lilla tjej som jag burit och fött. Nu börjar det äntligen sjunka in och jag älskar henne verkligen!

Nu hoppas jag på lite ordentlig sömn för första gången på en vecka!

Dagen har varit ofantligt tuff men ändå innehållit vissa ljusglimtar.
Molly var på BVC idag och allt såg så bra ut så.
Det är roligt för jag tror hon känner igen mig lite nu för hon ser faktiskt glad ut när hon ser mig! Idag skrattade hon nästan så hon kiknade när jag kom. Det kan ju iofs varit för att jag såg väldigt rolig ut också, vem vet:)

Jag har också värdens finaste sambo som stöttar, tröstar och alltid finns där.
Bättre kille finns inte, tack <3

Nu till det negativa, magen och ångesten.
Eftersom jag nu mår sämre än någonsin sedan ett par dagar tillbaka så är magen helt i kaos. Ångesten går ju iaf att dämpa tillfälligt även om den också är oerhört jobbig.

Tänk om jag bara hade fått slippa det här. Det räcker liksom nu, snälla, jag ber!!

Det som händer nu är obeskrivligt jobbigt. Det går dessutom inte att förklara för någon, iaf ingen som inte har barn eller inte varit i samma sits. När min underbara dotter blir inblandad och vår relation lidande. Den som jag jobbat och kämpat så hårt för att försöka bygga upp :'(

Jag funderar på att dygna.... I sängen!
God natt

Jo förresten, en sak till måste jag få med!
Titta vad stor och duktig hon har blivit nu min fina tjej <3

Jag hoppas att de som medvetet försöker förstöra någon annans liv tänker efter, vem det än är och mot vem det än nu må vara.

I morgon stängs den här bloggen ner!

På återseende, eventuellt

Just för tillfället denna minuten mår jag inte så jättedåligt utan känner mest irritation.

1. Återigen människor som inte gör det de får betalt för.

2. Sådana som lägger över sitt arbete på andra.

3. Bilister som inte saktar ner när de kör förbi när man rider.

4. Bilister som kör för långsamt.

5. Människor som försöker köra över andra och tro att de kan ta på sig roller de inte har och aldrig kommer kunna få.

6. DET VIKTIGASTE, FOLK SOM INTE VISAR RESPEKT. ÄR FÖR JÄVLA TRÖTT PÅ DET HELT ENKELT!!!!

Så, nu känns det lite bättre, tack och god natt!

God kväll, eller säger man god natt när det är mitt i natten och man säger hej???

Jag ville egentligen bara säga hej...
När man mår så som jag gör för tillfället så kan vilken motgång som helst få det att rinna över. Idag blev jag otrevligt bemött vilket resulterade i tårar och frågetecken .

I morgon kl.8.00 ringer läkaren, håll tummarna! Jag har inget hopp men det finns de som har det!

Nu kom John Blund, äntligen!

John Blund har fortfarande inte anlänt... Min oro gör att jag inte vågar somna. Gabriel är nämligen sjuk, har haft över 40 graders feber och har nu en hemsk hosta. Samtidigt som han hostar så har han också ont i bröstet och känner sig matt.... Detta räcker ju för att trigga igång min oro över att något är allvarligt fel varför inte en svininfluensa, fel på hjärtat eller kanske en lunginflammation???
Suck, varför kan jag så mycket om sjukdomar? Och varför är jag inte som Sandra som bara pluggar lurar i öronen för att inte höra hostningarna i stället?

Jaja, alla är vi olika!
Nu ska jag göra ett nytt försök!

Det här är en jävla fucking skitsjukdom rent ut sagt och nu syftar jag inte på magen utan min ångestsjukdom!
Min sjukdom heter GAD (generaliserat ångestsjukdom) vilket kort sammanfattat betyder:

"En person med generaliserat ångestsyndrom är:

•mer eller mindre konstant ängslig
•osäker
•okoncentrerad
•rastlös
•pessimistisk
•spänd
•stresskänslig
•lättretlig

Han eller hon kan även lätt bli uttröttad. Det är vanligt med dålig sömn och att man oroar sig på ett överdrivet sätt för stort som smått. Det kan i sin tur ge kroppsliga besvär som spända muskler, huvudvärk, tandgnisslan, svettningar, darrningar, muntorrhet, hjärtklappning, mag- och tarmbesvär och ett behov av att kissa ofta."

Kopierat från www.vårdguiden.se

Ja så ser det ut och alla sakerna stämmer in på mig. Det är nog faktiskt första gången jag går ut och berättar min diagnos. Jag har aldrig reflekterat över den direkt utan bara levt i den, med den. Plus detta lever jag med panikångestattacker, magsjukdomen och för tillfället en deppression så därför ser livet ut som det gör just nu.
Någon hjälp får man dessutom inte heller i den här stan, psykvården är verkligen under all kritik att det är fan inte konstigt att så många stackare väljer en annan, hemsk utväg. Om det ska jag skriva en annan gång.....

Nu, sova om John Blund nu vill infinna sig!

För första gången på länge går jag och lägger mig utan nämnvärd ångest för ikväll är det inte jag som har det svårt.
Nej utan Ikväll tänker jag på människor jag känner som går igenom något så fruktansvärt att det inte finns ord nog att beskriva det.
Ikväll somnar jag med en tår i ögat och med en uns av självförakt för att jag inte tar vara på livet och de jag älskar så som jag borde.

Molly <3