Caroline Svensson

2012 är över och hur ska man kunna summera det egentligen?
Det har varit ett år fyllt av förväntan, rädsla, extrem lycka men också en stor sorg och mycket ångest.
2012 har utan tvekan varit det hittills jobbigaste året i mitt liv.

Att bryta upp från den enda trygghet man har och ge sig in i en helt främmande värld är inte enkelt och kanske inte heller alltid helt förnuftigt.

Molly min fantastiska dotter är verkligen en helt underbar unge. Så glad, snäll och trygg tjej så jag undrar egentligen hur sjutton hon kan vara släkt med mig men det är hon och jag försöker mitt allra bästa att ta hand om henne. Jag älskar henne, jag gör verkligen det.

Jag är stolt att jag klarade av att föda ett barn, det borde alla kvinnor vara. Däremot var jag på intet sätt beredd på att min kropp skulle bli så här negativt påverkad av förlossningen. Jag måste lära mig att leva med värken i kroppen och den konstant krånglande magen men med min psykiska sjukdom är det en kamp som jag inte vet om jag kommer klara av att vinna. Det återstår att se.

2012 var året då jag förlorade en del bekanta som valde att inte accepterade mig för den jag är och val jag gjort.
Jag har valt att inte se det som en förlust utan istället glädjas åt de fina människor jag har kvar.

Jag vill slutligen tacka:
Gabriel, Marcus och Molly
Mamma och pappa
Sandra och Matilda

Ni är de viktigaste människorna i mitt liv och utan er skulle jag aldrig orka.

Gott nytt 2013 allihop!