Warning, the red bitch is on fire!
Just nu finns det två saker som stör mig allra mest.
Det ena är orättvisor. Varför tror vissa personer att de inte behöver följa regler? Varfär tror de att de är förmer än oss andra? Det får iallafall mig att se ner på personen i stället. "Stor i orden med pytteliten på jorden".
Sedan får man tydligen inte uttrycka sina åsikter heller, iallafall inte om de är negativa.... Det är också orättvisa på hög nivå
Det andra är rövslickeri. När samma människa ena stunden står och beklagar sig över hur saker och ting är och hur människor beter sig, för att nästa stund formligen slicka röven på samma personer. Äckligt vad ordet.
Jag har snart nått min bristningsgräns och ni som känner mig väl vet att när jag blir arg så blir jag så in i helvete förbannad att jag inte vet vad jag ska bli av. Snart är vi där, mycket snart.....
Back on track
Först var jag och Matilda och gjorde våra hästar trötta i militärbacken. De var duktiga och nöjda.
Sedan på kvällen var vi hemma hos Sandra för hon fyllde år. Hon bjöd på jättegod paj och tårta + att hennes katt underhöll på sitt allra bästa sätt.
Det är roligt att gå bort ibland, man känner sig nästan lite omtyckt ;)
Idag står det inhandling av hästmat på schemat och en ridtur med Sandra (hoppas jag).
Undrar förresten vart den strålande solen är som utlovades? Fast jag klagar inte för det är höst <3
Live your own life
Jag har verkligen inget att skriva om för jag är så trött, trött,trött på dumma, oempatiska och rövslickande människor. Man kanske skulle bosätta sig i skogen med Marcus,hästen och katterna och aldrig mer träffa någon. OCH framförallt där det inte finns någon täckning på mobilerna så folk inte kan ringa och tjöta och ställa en massa krav hela förbannade tiden!?
Men då måste jag ju sluta handla på Bergendahls och det vill jag ju inte.
Jo förresten,Matilda är bra. DET måste jag ju skriva :)
Här är ett foto på henne från dagens äventyr! Matilda var väldigt faschinerad av brandmännen och deras utrustning ;)
KM 2011
Jag är oerhört stolt över "min" fina lilla häst. Hon gör precis det jag ber henne om och hon VILL verkligen. Dessutom verkar hon tycka det är skitkul att visa upp sig!
Åh, vad jag älskar den lilla hästen <3
Piss i motvind
Man kanske helt enkelt bara skulle skippa det hela, finns ju flera anledningar till att göra det...
Annars rullar livet på. Viktminskningen går inget vidare just nu för jag orkar helt enkelt inte ta tag i att träna. Jag rör på mig ungeför varannan dag och äter i princit det jag känner för. Därför så står det still på vägen, kanske tom lite +. Men just nu har jag annat att tänka på så jag skiter faktiskt i det!
Step up
Jag är förresten alltid matt mer eller mindre.
Vad ska jag skriva om liksom? Min häst, min längtan till Stockholm, min irritation över människor som utnyttjar andra, min frustration över människor som lägger sig i våra liv? Jag vet faktiskt inte, vet inte om jag orkar lägga ner någon energi på det överhuvudtaget.
Nej, jag tar min man i handen och går en promenad i stället :)
Well fuck you life
Jag vet inte ens om jag ska skratta eller gråta åt eländet längre. Jag vet bara att det för tillfället känns så inihelvete jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta mig till.
Dessutom håller min magkatarr på att driva mig ännu mer till vansinne.
Nej, jag vill packa ihop mitt bohag och dra till nordligare breddgrader. Hålla kvar kontakten med de som förtjänar det och låtsas om som att resten aldrig ens existerat. Tänk att över femton år av vänskap kan betyda så lite för vissa. Otroligt, jag känner mig fan äcklad och för att inte tala om utnyttjad.
Kan inte bara alla empatilösa människor ha lite otur i livet nu istället för att bara gliida fram som på en jäkla räkmacka. Jag får helt enkelt hoppas på att uttrycket "what goes around, comes around" verkligen har någon innebörd.
You never know
If only you...
Strangers in the rain
Jag förstår verkligen ingenting. Är det jag som är konstig eller inte? I det här fallet tror jag faktiskt inte det.
Jag har så mycket tankar snurrandes i huvudet men jag håller dom för mig själv. Det är bäst så.
Jag lägger mig och drömmer fina drömmar i stället.
Otursfågel?
Varför händer det mig? Jag som verkligen försöker att sköta mina djur ordentligt. Ger dom all kärlek och omtanke jag bara kan. Jag kanske bara tror att jag tar hand om dom på rätt sätt, egentligen kanske det är mitt fel alltihop, vem vet..
Jag ska inte ta ut något i förskott men det känns inte bra. Skulle det värsta hända vet jag inte om jag någonsin vill hålla på med det jag gör igen. Jag är en människa som för otur med sig. Jag kanske helt enkelt borde bosätta mig i skogen helt ensam utan djur och människor omkring mig så att ingen kommer till skada. Eller så får jag börja umgås med vampyrer istället.
Mitt nya umgänge?
Underhållning!!
Min nya förälskelse, varje kväll minst ett avsnitt. Har ni inte kollat så gör det!