Caroline Svensson

Jag förstår inte riktigt. Det knäns som att folk jag trodde att jag kunde lite på går bakom ryggen på mig. Jag vet inte om det är så men jag får den känslan. Det var inte precis vad jag behövde nu.

Det är kallt och vinter nu. Jag vet inte vad jag tycker om det. Hästen är iaf utrustad med broddar och varmt täcke så hon ska må bra och förhoppningsvis ska det gå att rida.

Det var allt,ta på er för det är kallt

Hej, ville bara tala om att jag fortfarande finns här så ni inte tror jag försvunnit eller något.

Enya mår bättre igen, tack alla som frågat. Hon hade en hovböld och inte fång vilket är oerhört skönt. Jag har nu börjat rida henne igen så smått vilket verkar uppskattas! Problemet i bakbenet finns dock fortfarande kvar och hältutredning blir det efter jul.

När jag kommer tillbaka till jobbet kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte själv. Jag hoppas att mina fina elever klarar sig bra trots att jag är borta ;)



Första ridturen efter ca:två veckors vila :)

Som ni kanske förstår är inte bloggen en utav mina prioriteringar för tillfället. Det känns som att jag gått in i en vägg för tillfället och jag vill bara sova.
Dessutom känns det rätt meningslöst att försöka göra något so man ändå inte uppskattas för.
Jag känner mig för tillfället som världens sämsta människa,djurägare,ridlärare och sambo.

För att uppdatera lite om läget kan jag meddela att med mig är det oförändrat. Med Enya ser läget ut så att hon står på boxvila med ett grönt  bandage på fossingen. Stackars lilla sötisen! Men hon är helt underbart duktig när hon står där inne alldeles själv. Tur i oturen att det var henne det hände och inte Carmen, hon hade nog ätit sig ut ur boxen om hon hade behövt stå inne!

För er som undrar hur det är med mina djur så kan jag meddela att katten nu i stället kräks och att hästen har gått från att vara bättre till att inte ens vilja stödja på benet idag. Ska jag vara ärlig så är det skit just nu och jag får klaga precis hur mycket jag vill. Det är min blogg och ni behöver inte läsa. Hovslagaren kommer i morgon igen och jag ber till högre makter att det "bara" är en hovböld annars blir det akut klinink och hela faderullan. Jag kan ärligt talat säga att jag är på bristningsgränsen och inte orkar mer. Det får vara bra nu!

Jag vet inte vad det är som händer med mig riktigt för tillfället. Jag är bara helt tom. Jag orkar inte göra någonting,inte ta tag i någonting överhuvudtaget. Jag vill poängtera att jag inte anser att jag har värre problem än alla andra. Något har bara hänt nu som gör att jag inte kan hantera min situation med sjuk häst,sjuk katt och mina andra vardagsproblem. Jag är väl svagare än andra kanske, mitt psyke är inte det bästa. Jag måste ta mig lite tid att fixa ihop mig själv, att ta mig samman. Därför jobbar jag inte för tillfället för det hade inte gått, men jag kommer tillbaka, jag lovar. Mitt jobb är en del av mitt liv, en bra del och jag älskar det jag gör!

Nu ska jag äta GI-kladdkaka och se på film med min fantastiska sambo som står ut med mig!!

Jag vill börja med att tacka för era fina kommentarer. Ni betyder mycket för mig! Jag ska tänka på mig själv lite nu och försöka lösa det här, jag måste det både för min och framförallt för Marcus skull. Hur han står ut är för mig en olöslig gåta men tacksam är jag!!

Jag skiter i om jag får lika otrevliga kommentarer här nu som på Facebook, det är mitt liv och mina känslor.
Ni får tycka att jag är världens mest griniga människa som beklagar sig men just nu klarar jag inte av mig själv. Jag försöker som sagt hålla humöret uppe när jag är ibland andra människor men nu har det gått lite för långt.
Alla klarar motgångar olika och jag klarar dom inte alls. Speciellt inte som det är nu med oro både över en sjuk katt och en halt häst.
Mina djur är som min familj. Jag älskar dom något oerhört, men jag kanske inte borde ha några... Det verkar ju som att jag är otursförföljd på något sätt!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag skulle helst av allt bara vilja försvinna, söva ner mig själv tills allt är över.

Jag tänker inte ljuga och låtsas att allt är bra för det är det inte. Jag har mina ångestproblem +att jag slutat röka och + att jag försöker äta efter den där förbaskade GI-metoden. Jag vill bara ha en stor fet Marabou chokladkaka nu till kaffet men icke, jag får nöja mig med en näve sötmandlar. Har ni hört något så tragiskt!?
Jag kan berätta att ångest+sluta röka+att inte få trösäta inte är någon lätt kombination. Jag är nog inte speciellt lätt att ha att göra med för tillfället.
Innan ni får för er en massa saker, nej jag är inte gravid! Jag blev sjuk och hade en bedrövlig hosta för lite drygt en månad sedan och kunde inte röka. När jag sedan blev frisk tyckte jag det var onödigt att börja igen. Jag tände dock en ciggarett i helgen efter ett par glas vin men den släcktes efter ett par bloss eftersom det smakade så illa!? Jag kommer säkert att röka när jag festar men jag tänker inte göra det på heltid som innan.
Mitt chokladbehov kommer jag nog dock aldrig kunna bli fri ifrån. Det är ju så fruktansvärt gott!