Caroline Svensson

Jag borde ligga här och skriva om min tripp till Stockholm och allt kul som har hänt men det går inte. Jag mår för dåligt för det. Jag förstår inte varför du måste hänga här i detta lilla samhället så mycket. Om du överhuvudtaget har någon skam i kroppen så kan du väl hålla dig undan om inte för min skull så för min dotters.
Jag vet att du får rapporter om vad jag skriver här, jag vet så mycket mer än vad du tror om det mesta.

Du har gjort att jag aldrig mer vågar älska någon och du är också orsaken till varför jag inte orkar. Tänk om jag vetat vem du egentligen var, så annorlunda jag hade valt då.
Jag vet att du skiter i det, du bryr dig inte det minsta om jag lever eller dör, hade du gjort det hade du svarat. Du bryr dig inte heller om min älskade dotter som fortfarande frågar efter dig emellanåt.
Det kommer få ett slut på ett eller annat sätt men fram tills dess kanske du iaf kan respektera mig lite och inte befinna dig där jag bor hela tiden.... fortsättning följer....

" feeling like im breathing my last breath"

Det får bli ett kort inlägg ikväll för jag är trött och måste sova. I morgon bär det av mot den kungliga huvudstaden. Det är jag och min vapendragare Sandra som ska dit och ragga på Justin Bieber.
Har försökt packa nu ikväll vilket gått lika segt som vanligt. Känns extra kul att packa i en väska som är exets och som dessutom har hans namn på ena sidan, haha. Kan ju fråga honom om han vill ha den när jag kikar förbi.

Dagen har iaf flutit på fint och jag avslutade med en joggingrunda på 4 km. Det låter inte mycket för världen och är väl inte det heller men jag är nöjd även om det är lång, lång bit kvar och min hälsena börjat strejka :(
Jag vill så gärna nå mitt mål, att springa en speciell runda. Jag hoppas verkligen att jag når det någon gång i framtiden fram tills dess är det bara att kämpa på med de här smårundorna.

Jag hinner tänka så mycket när jag springer och oftast vandrar tankarna till ett och samma ställe.
Jag vill egentligen aldrig mer se personen i fråga men eftersom han hänger i mina hoods så tänker jag hänga i hans, gör jag det kanske han slutar vara i Tvååker, han har inget här att hämta ändå. Som en vän sa för ett tag sedan " han har nog bränt alla sina broar i den här byn för alltid" och så är det nog.

nä nu somnar jag snart, i morgon blir kul!
Natti

Jag har sett fem säsonger av supernatural nu och jag känner lite att om inte Dean Winchester vill gifta sig med mig så vill jag aldrig mer vara i närheten av en man igen. Han är så fin att jag nästan smäller av! Den i särklass snyggaste mannen på denna jord. Synd bara att han inte finns på riktigt men okej då, jag nöjer mig med Jensen Ackles också ;)

Dagarna rullar på, jag mår ändå rätt okej. Jag tränar så mycket jag kan och orkar och jag har varit rökfri i fem veckor nu. Tror kanske aldrig att jag kommer nå mitt mål när det kommer till joggingen men det borde iaf bli bättre så småningom. Mitt viktmål är dock inte orimligt egentligen och jag har "bara" runt sju kg kvar. Om det bara inte vore så gott med onyttiga saker haha.
Om jag hade berättat om allt som händer i mitt liv just nu så hade vissa nog ramlat av stolen i chock. Men faktum är att jag känner mig starkare, snyggare och mer elak än någonsin tidigare ;)

Åhhh, snart ses vi. Det ska bli så roligt för det är ju så längesedan och du kommer bli så glad över att se mig..... NOT! 😂 Haha

Hämtat hö idag, backade tre ggr, gick finnemang! Höbonden var trevlig, höt var fint och vi lyckades själva få upp alla balarna på 16 kg/styck upp på loftet.
Vem fan behöver en gnällig karl liksom? Dom är bara problem!

Oj, nu gick klockan för fort igen, ska upp tidigt as fuck i morgon. Kanske ska jag till Stockholm, kanske blir det en annan dag men jag är iaf väldigt sugen på en speciell sorts ost som bara säljs i icabutiker i Stockholmsområdet 😉

Där bakom är jag ;)

Usch nu börjar alla känslorna komma. Jag vill verkligen inte att Molly ska åka härifrån i morgon och det finns fler saker jag verkligen inte vill ska inträffa.

Just nu orkar jag inte ta tag i något alls, jag är helt utmattad psykiskt vilket innebär att jag även blir det fysiskt. Dessutom upptäckte jag början på en ny kal fläck innan, den sjukdomen har jag också mitt kära ex att tacka för. Hoppas dagen då han sitter där men en kal hjässa kommer snart, Gud så kul 😂

"Pain changes people", ja det gör verkligen det. Jag är så mycket mer kall och så mycket mer elak än tidigare, jag bryr mig inte alls på samma sätt längre. "Den som skrattar bäst, skrattar sist".

Jag känner mig fetare och pluffsigare än på länge. Jag hatar mitt hår och jag har typ inga kläder som passar. Jag måste köpa hö eller hösilage till min häst asap och jag har idag sagt tack och adjö till en 25 år lång vänskap. Jag har med andra ord haft bättre dagar.

Men om man ska se det positivt så var min häst riktigt fin när vi red på stubbåkern idag, min dotter är där hon ska vara ❤ och jag ska snart iväg på roadtrip till huvudstaden med min bästis.
Så visst finns det bra saker med.

Igår var jag i Malmö för steg 2 i försäkringskassans utredning. Måste kännas bra för alla skattebetalare att deras pengar går till att jag ska sätta fast hyllplan och sortera böcker i bokstavsordning... Så fruktansvärt onödigt.
Jag fick iaf köra massa bil, hänga i farliga hoods med Sandy och prova ridstövlar så dagen var kul ändå.

Dags att krypa ner jämte mollan. Det är det bästa jag vet att somna jämte henne för jag vet att hon är den enda i världen som älskar mig :)

Så jäkla Nice :)

Jag har varit tvungen att ta ett riktigt jobbigt beslut idag. Det känns rätt men kanske det jobbigaste någonsin.
Det är dags att kapa de band som kan kapas, dags att gå vidare utan en av mina bästa vänner.
Jag orkar inte bli "överkörd" och att inte bli respekterad mer. Jag är så besviken och sårad att mina ord inte räcker till.
Jag kan bara inte förlåta hur mycket som helst.

Mitt samvete är iaf rent vilket man inte kan säga om ditt. Du tror du vunnit men spelet har inte ens börjat än lille vän...

Idag är en dag av stolthet.
Jag är stolt över min bästa vän som hoppade galant på sin bruna springare, stolt över min dotter som varit så himla fin och duktig hela dagen och faktiskt, Stolt över mig själv som inte rökt på en månad och dessutom klarat av att springa första femkilometers rundan på över fem år. Jag har ett mål jag vill nå. Det är en lång bit kvar men det spelar ingen roll hur lång tid det tar men en dag ska jag klara det.

Vågen visar på minus allt som allt 22 kg. Det är rätt mycket egentligen men det tänker jag inte på.
Jag får ju tacka mina två värsta fiender (ångesten och mitt ex) för iaf 12 av kilona och även för att jag klarar av att hålla det nu. Min metod är dock inte att rekommendera om man säger så.

I morgon väntar spännande utmaningar och på tisdag väntar roadtrip med Sandy. Nu väntar dock John blund (förhoppningsvis).

NOMADE

Jag har haft en av de jobbigaste dagarna på länge idag. Tårar, frustration och ångest. Det enda som hjälper är att springa mig riktigt trött men det kan jag inte göra när Molly är här så jag har gjort allt jag kan för att behärska mig.

Jag vill tillbaka till förra veckan då jag kände ingenting för någonting. Det är faktiskt så mycket skönare.
Nu vet jag att personen som är roten till alla problem (både fysiska och psykiska) aldrig skulle våga läsa här för han är världens pussy men jag önskar att han hade stannat upp i fem minuter och funderat över hur han faktiskt har behandlat mig. Att utnyttja och manipulera någon som älskar en så gränslöst är verkligen vidrigt.
Jag kommer aldrig kunna bli hel igen varken psykiskt eller fysiskt tack vare det. Jag vet att han är expert på att stoppa huvudet i sanden men inte ens han kan förtränga allt, för alltid.
Någon gång kommer han behöva konfrontera mig och dåt är det inte jag som kommer gå därifrån med svansen mellan benen, det är en sak som är säker!
Jag väntar på karma och snart, mycket snart styrs färden mot huvudstaden ;)
Mycket hos mig är förstört men jag har samtidigt blivit så mycket starkare, så mycket kallare och jävligt mycket mer elak än innan.

Seriöst, den här värmen är absurd. Om någon missat det så är det liksom mitten på september nu, det ska inte vara så här varmt så.... Blir inte bättre och mindre plågsamt av att behöva sitta inne hela dagen med en stackars liten febrig tjej. Tänk att ha nästan 40 graders feber i den här värmen, hujedanne mig. Nu har väl iofs temperaturen gått ner lite men det märks inte här inne tyvärr och den lilla stackaren ligger och yrar :(.

Sen måste jag bara fråga, väljer man sina vänner och vilka man pratat med baserat på deras politiska åsikter? För mig är det bara löjligt. Det verkar ju tydligen som att jag inte är tillräckligt bra för att jag INTE sympatiserar med SD och för att jag inte tillåter rasistiska uttalanden i min närhet.
Nä, sådana fjanterier orkar jag inte med, jag är ju dessutom en fjärdedel skåning och dom borde ju tillhöra Danmark så det så!

Jag undrar varje morgon när allt egentligen ska vända. Även om jag innerst inne vet att det inte kommer göra det. Jag är beredd på att leva resten av mitt liv i sorg och saknad. Det är både tragiskt och patetiskt men jag kan inte göra mer och det kan inte läkarna heller.
Frågan jag ställer mig är "är det värt det?", jag vet inte faktiskt.

Varje gång det är fredag blir jag nervös och förbannad och kollar varenda bil, framför allt de tyska och franska. Jag vill inte ha fienden på hemmaplan så att säga. Men jag är iaf väl förberedd.

Jahopp, nu kan jag inte titta på min älskade serie heller. .... huvudkaraktären är lik mitt ex och just nu kör dom omkring i en amerikansk bil med samma namn som en hästras, av modellen mach1..... just shoot med please!

Allt är redan sagt och det finns inte mycket kvar att göra. Jag ville så himla gärna se dig falla långt långt ner, den dagen kommer men jag vet inte om jag orkar vänta. Du är så förtjänt av all motgång i livet du kan få så mycket ondska som du bär på.

Så, nu har jag fått ur mig lite ilska såhär innan läggdags. Jag har legat och funderat och tänkt på hur jag kunnat låta en del människor komma mig så nära? Släppt in dom i mitt hem? Hur desperat var jag egentligen, jag mår faktiskt illa när jag tänker på vissa saker, vad fan tänkte jag? Jag hoppas verkligen att den tiden är över nu på alla plan och att jag är starkare än min sjukdom när det kommer till just detta. Jag kanske inte förtjänar lycka och framgång i livet, vad vet jag? Men jag förtjänar inte olycka och elakheter iaf.

ZZZZZZZZZZZZ godnatt

Jag är så himla trött på all bullshit människor håller på med. Inget är på riktigt och ingen är äkta typ.
Jag känner typ att jag har sålt min själ till djävulen genom att låta vissa människor komma nära mig och få mig att älska dom. Eller ännu värre, låtit dom lära känna min dotter för att sen bara skita i henne.
Nu har ju det värsta lagt sig men frågorna kommer fortfarande ibland.
Det som är det jobbigaste är att jag saknar människor som gång på gång visat att dom totalt skiter i min existens eller icke existens. Det måste bli ändring på det och det måste bli det nu!

För första gången på länge ska jag faktiskt skriva ett inlägg på dagtid istället.

Det är något väldigt konstigt som händer med mig. Det är precis som att ingenting bekommer mig. Känns som om jag kan göra vad som helst utan att reagera.
Plocka upp en groda i handen, inga problem liksom inte ens lite obehagligt. Kolla på skräckserier ensam i mörkret utan att ens tycka det är lite läskigt, hallå? Detta är liksom tjejen som inte ens vågar kolla på Beck själv.
Det känns som att jag kan göra vad som helst och säga vad som helst utan att det känns det minsta jobbigt.

Det hela känns väldigt märkligt och jag har ingen aning om vad det beror på. Det är både för och nackdelar med det men konstigt är det iaf.
Jag sitter liksom själv vid mitt köksbord och äter frukost nu, det har jag aldrig kunnat göra innan.
Helskumt!

En människa, ett liv. Ett öde, en verklighet.
Jag, mitt liv. Mitt öde, min verklighet.

Jag har spenderat hur mycket tid som helst med hästar av alla dess slag den sista veckan och jag bara älskar det. Jag kan nog vara hur många timmar som helst i deras sällskap. Har även fått äran att rida sandras fina häst när jag väl kom upp haha.

När jag är i stallet känns det mesta ändå rätt okej men nu i min ensamhet så kommer ångesten som ett jävla slag i magen. Jag önskar för allt i världen att det fanns något mer att göra så jag kunde må bra men det gör nog tyvärr inte det. Jag önskar också att jag kunde få känna känslan av att faktiskt vilja leva igen. Under loppet av ett år har jag förlorat mitt livs kärlek samt två av de bästa vännerna jag någonsin haft. Det gör ont för en "vanlig" människa men för mig är det oöverkomligt. Varje dag går ut på samma sak, att orka finnas. Jag försöker underlätta för mig själv, jag rör på mig, jag aktiverar mig om dagarna, jag har slutat röka, jag dricker ingen alkohol, tar inte ens en insomningstablett längre men jag mår inte bättre.
Jag känner mig dessutom så himla ensam, som om jag dog så skulle ingen märka det förrän det började lukta om mig typ...

Nominad står och spanar ut på sin brud 😍

Kan man sakna någon som gjort en fruktansvärt illa? Svaret är ett självklart JA! Jag har två sådana personer från mitt förflutna. Ibland saknar jag den ena och ibland den andra. Dom har varit elaka på väldigt olika sätt och den ena vet jag att jag aldrig borde förlåta för det han gjorde är så svinigt att inte ord räcker till. Men när det gäller kärlek är det svårt att se bortom allt det fantastiska och personen blir nästan som glorifierad.
Den andra är en person som jag egentligen inte känt så länge men har ett väldigt speciellt band till. Han har gjort mycket dumt och sårat mig men han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta även om vi inte pratar med varandra och jag skulle alltid finnas där för honom om han verkligen behövde mig. Han är den enda människa som någonsin har förstått mig på riktigt.

Nä dags att sluta vara sentimental och sova så kanske jag kan bli frisk från den här bihåleinflammationen någon gång. ...

snart ska jag bege mig mot huvudstaden och jag är så himla sugen på att besöka en viss icabutik. Bara den minen hade ju varit värd att betala för haha. Det hade varit så jäkla kul och bara traska in där och låtsas som ingenting, undrar vad vederbörande hade sagt när inte mammsen är med och kan hålla handen och bestämma vad som ska sägas och inte. Det är något som tåls att fundera över faktiskt, därför är vi tysta om när jag ska åka dit, det måste bli en ordentlig överraskning.. 👍👌
Nu blev allt jätteroligt helt plötsligt, "Caroline Svensson, snart i en butik nära dig" 😂😆